ninapaaventyr.blogg.se

Hallå Hallå.

Just nu sitter jag och rensar på min gamla dator hemma i kisa och ser att en hel del behövs slängas pga. den har blivit alldeles för seg. Ja det är väldigt mkt bilder och skolarbeten, tvingade mig precis att slänga alla skolarbeten för de vitigaste har man redan utskrivet och nerpackat i källaren. Just nu rensar jag bland gamla dikter som man skrev mycket förr.. Tänkte att jag lägger in dem flesta på bloggen så kan jag spara dem här istället för att de ska ta plats i datorn. Det är dikter som är skriva sen jag var 13 och framåt så bry er inte om att hänga upp er på någon text för som sagt, i tonåren går mycket i ens skalle och det behöver inte alltid handla om verkliga saker.
Ha annars en fortsatt bra dag ...


Det är mörkt och det är ingen som vill ha det vid sin sida,
nej alla vet att personer som får det bara får lida.
Personen som har det och personer runt omkring,
alla blir drabbade som inom en viss ring.
När någon drabbas av det mörka sprider det sig snabbt
ens chanser att klara sig dem blir knappt.
Alla människor är & kommer vara rädda för det mörka i alla dar
och det jag talar om är då cancer som alldeles för många tar.

------------                    ---------------

Vattnet slår mot klipporna och ljudet får mig att minnas,
jag kommer ihåg det som om det vore igår men jag vill få det att försvinna.
Det är minnen som jag inte längre vill dela utan jag vill bara få gå,
ja varför ska man komma ihåg det som va när man inte ens längre det kan få.
Man är bara sårad och ledsen av att få påminnas om hur det va,
jag ber och önskar att en dag låter tiden mig få glömma det du sa.
Med åren som gått har min syn på kärlek förändrads och idag med nya ögon jag den ser,
kärlek tar nästan alltid slut och om jag skulle bli lämnad igen så skulle jag inte orka mer.
Ja det är därför jag nu har bestämt att de är inget för mig,
den bara sårar, tar och inget ger tillbaka i sig.
Nej kärleken lämnar bara efter sig djupa sår,
det slutar med att man bara får följa tomma spår.

------------                    ---------------

Det blev inte riktigt som man hade tänkt,
eller vad trodde man egentligen skulle ha hänt?
Till en början  var det mysigt att någon ha,
men sen helt plötsligt började det känslor ta.
Ja det började med att likna en romans,
känslor kom som man inte trodde fanns.
Men tiden gick och man slutade upp att va,
sen blev nästa steg att det slutade ta.
Förtroende bröts och någon kände sig sviken,
men som svar fick den endast det var skönt när man var liten.
Men att dömma någon eller förbli arg är inte heller bra,
därför är det bättre att förlåta, gå vidare och bara låta allting va.

------------                    ---------------

Pojken med hjärtat gråtande står ja man undrar faktiskt hur det ska gå.
Flickan säger att hon finns här som tröst om pojken behöver luta sig emot ett bröst.
Pojken tvekande står ensamt kvar och han funderar på vad han egentligen har.
Flickan kliver sagta fram och tar tag i pojkens hand.
Pojken tittar i marken ner och vill helst inte flickans ansikte se.
Men innan pojken släpper hennes hand så klämmer flickan fram.
Jag älskar dig så och det måste du förstå.

 -----------                    ---------------

När jag dragit 1,2,3 små streck, känns redan allt bättre rätt.
När jag känner att det sagta börjar rinna, kan smärtan ur mig försvinna.
När jag ser blodets droppar nudda golvets topp, kan jag äntligen börja känna stopp.
När jag sedan känner hur det börjar svida, ja får tanke på hur de måste få lida.
När jag den dagen inte tänker göra stopp, hoppas jag mina föräldrar blir lyckliga för gott.

------------                    ---------------

(Flickan såg på pojken med sina stora blå ögon, efter en minuts tystnad så öppnar hon sagta munen och säger)
- Älskar är inte vilket ord som helst som man bara säger till någon. Att man älskar någon kan man inte säga att man gör om man inte bevisar det också. 
(Pojkens ögon blev tårfyllda och hans mun öppnades sagta)
- Du har så rätt flickan min och det är därför jag till dig har sagt att jag älskar dig och sedan nu kommer jag att bevisa det för dig.
 
------------                    ---------------

Singellivet har nu pågått ett tag,
ja man har inte riktigt vetat vad man har.
Kille efter kille har funnits där,
men ja har aldrig känt att jag är kär.
Ska någon ny nu ta plats i mitt hjärta,
utan att ge mig otrolig smärta.
Man är nyfiken och rädd på samma gång,
ja menar brusten kärlek hör man i nästan varje sång,
Ja man får hoppas och vänta på att det en dag kommer leda till
det som man då verkligen vill..

------------                    ---------------

Jag älskar dig och ska vara dig trogen,
aldrig ska jag lämna eller svika dig.
De orden har jag levt upp till,
tyvärr snart inte länggre även fast jag det vill.
Döden når oss alla men tidigare mig,
ja vi lever inte lika länge eftersom jag bara är ditt husdjur och du min matte.

------------                    ---------------

Magpirr och sådant som får än att tro att man är kär
hur för man över de till den som är där?
Hur ska man själv kunna ta reda på saningen som finns
om den som är där inte ens minns?
Att få reda på vissa svar kan ge än både glädje eller smärta
men om den som är där inte kan ge svar så får det räcka.
Man kan inte leva i oviss alldles för länge av det mår man inte bra
då är det bättre att lämna den och säga vad var det jag sa.

------------                    ---------------

Mörkt i rummet och musik på låg nivå,
samtidigt tankar som bara går och går.
Flickan kramar om sin nalle mot sitt bröst,
ingen kan nog egentligen ge henne rätt tröst.
Alla runt omkring tror att de kan förstå,
fast hon vet att det inte går.
Nej tankar får tänkas och saker får ske,
medans alla bara får se.

------------                    ---------------

Hennes ord är hennes tankar,
vilket får hennes hjärta till att banka.
Hennes beteende bevisar hur hon mår,
vilket leder till tomma spår.
hennes sätt ayy världen se,
kan nog ingen annan formen ge.
hennes hud är kall och ryser,
även fast hon inte fryser.
Hennes vilja och önska är att en dag förstå,
hur allting i hennes liv kommer att gå.

------------                    ---------------

Tårarna de faller ner,
jag känner hur de blöter mina kindben.
Tankar tänks och sakerna de görs,
jag undrar om man egentligen hörs?
Saker som inte andra vet om,
när ska man tala om dom?
Ja, livet ger många frågor men färre svar,
man får bara hoppas de besvaras en dag.

------------                    ---------------

Försökte också skriva en låt en gång men ja det misslyckades jag med :D

är det någon som kan tala om det för oss
******************************************************************************

Vers 1:
Vi vet om att det inte alltid är så lätt
det är mening ifrån bådas håll att det ska bli rätt
Men båda vill så gärna att det istället blir fel
det slutar med att båda sårar och ingen känner sig hel

Vi båda vet att vi igentligen innerst inne menar väl
men varför slutar det då alltid med gräl?

Refreng: Ingen av oss har ett svar
nej ingen av oss har ett bra svar
är det någon som kan tala om det för oss

Vers 2
Tiden går och det leder till tomma spår
två personers skälar blir vilsna och ingen kan förstå
Osäkerheten bara växer och vi väntar på svar
samtidigt finns en så stark känsla inom oss som är alldeles klar
Vi vet båda igentligen om vad vi tycker om varandra
problemet är bara att lyssna på den andra och sluta klandra

Att ändra på sig själv går inte så fort
man får börja med att förlåta och glömma bort

Refreng: Ingen av oss har ett svar
nej ingen av oss har ett bra svar
är det någon som kan tala om det för oss

Vers 3:
Nästa steg blir att försöka förstå den andra
så vi måste faktist sätta oss ner och lyssna på varandra
Olika åsikter kommer att dyka upp på vägens gång
men då ska vi komma ihåg att det här är bara början på en väg som är lång

Refreng: Ingen av oss har ett svar
nej ingen av oss har ett bra svar
är det någon som kan tala om det för oss

Jag kan väl inte påstå att livet är på topp just nu och bättre kommer det inte att bli, nej tvärt om betydligt värre.
Det känns som det inte spelar någon roll längre om jag skriver om det här på min blogg eftersom vissa har redan öppnat käften och spridit fakta, samt kommit med falska anklagningar. Jag tycker att det är ett omoget beteende och inte minst elakt, ja människor visar sin rätta jag i pressade och svåra situationer. Jag är så glad och stolt över att min familj och mina riktiga vänner beteer sig som man ska göra, stötta och ha förståelse.

Jag ska vara helt ärlig nu och erkänna att det här har nog varit mitt svåraste och jobbigaste beslut någonsin. Det riktigt skär i mig när jag nu har blivit tvungen att gör ett val, även om jag insett att det är det bästa för mig. Jag är rädd och nervös över hur det ska gå nästa vecka, det kommer göra ont både fysiskt och psykist. Jag är också rädd för hur jag kommer att känna och må sen, går livet vidare som förut, eller blir det svårt att komma tillbaka till det gamla så man måste bearbeta och sen börja på ny kula? Ja det är mycket som jag tänker på just nu och man måste försöka vara stark, motgångar ska göra en starkare, eller hur? Jag minns fortfarsnde bilden i mitt huvud, nästa gång jag ser något liknande så ska det vara den dagen jag vill att det ska finnas där*

Nu ska jag försöka vila lite, innan jag ska vara kreaktiv ovch göra något av dagen, iallfall så gott det går. / Nina

Jag vet varken in eller ut just nu, nej jag vet bara att inuti mitt huvud går tankarna fär fullt. Jag hoppas kunna komma fram till rätt beslut, vad den än blir. Om du är en av dem som bryr sig så lova att vad jag än gör så döm mig inte, jag kommer göra det som känns rätt och jag är bara människa.